Sofia Johansson besteg sju bergstoppar på fem dagar. Nu är hon Sveriges första fjälldrottning.
För att bli fjälldrottning ska du bestiga sju bergstoppar i norska Romsdalen. Sofia Johansson skrämdes inte av branta berg och gäckande stup, utan lyckades i juli som första svenska med bedriften.Hur fick du för dig att du skulle de dig på att bli fjälldrottning?
- Jag såg en TV-dokumentär 2012 och fascinerats av den norska tjejen du fick följa på hennes väg mot att bli fjälldrottning. Naturen i området förtrollade mig och jag kände direkt att det var något jag själv skulle vilja uppleva. Men det var först i början av 2015 som jag insåg att inga andra svenska tjejer tidigare fått utmärkelsen, vilket sporrade mig och jag bestämde därför för att göra verklighet av mina drömmar, säger Sofia Johansson, vars projekt har blivit utsett till Årets äventyr 2015.
Är det sant att du när året började inte ens kunde klättra?
- Ja det stämmer och det var just därför det också tog mig närmare tre år att komma till skott. Jag har tittat på den där dokumentären massor av gånger, men varje gång har jag också insett hur svårt det skulle vara för mig att komma i mål. Men så i början av året började jag sätta upp mål och bestämde mig för att verkligen genomföra det hela. Vill man så går det. Min teknik är fortfarande inte vidare bra, men jag hann lära mig det absolut viktigaste, att klättra säkert!
Hur förberedde du dig inför att bestiga dessa sju bergstoppar på lika många dagar?
- Självklart tränade jag mycket klättring, men det blev också en hel del löpning. Jag la också extremt många timmar på att vandra i tuff terräng med den utrustning jag skulle ha med mig och framförallt på mig.
Vad var tuffast?
- Det tuffaste för mig var det besvärliga vädret. Normalt sett brukar det vara barmark i området i juni och juli när jag skulle vara där, men i år låg snön fortfarande djup. Tyvärr slog vädret också om mot varmare temperaturer, vilket gjorde snön mjuk och svårbedömd. Lavinerna gick tätt. För att inte riskera att snön blev allt för dålig tog jag de sju topparna på fem dagar.
Vad var roligast?
- Eftersom det var så mycket snö fick jag snabbt fixa fram skidutrustning så jag kunde skida upp för delar av första berget. Enda gången jag tidigare haft ett par Randonée-skidor på mig, var i Hammarbybacken i Stockholm, vilket jag nu förstår knappt räknas. Men jag älskade det!
Kan du berätta något spektakulärt minne?
- Naturen i sig är galet vacker, men det som kanske är mest spektakulärt var väl kanske det jag inte såg då. Dag två skulle jag nämligen upp för Store Trolltind, men dimman låg mycket tät. På vägen upp mot toppen passerar jag också toppen av trollväggen, Europas högsta vertikala bergvägg. Jag lag mig på bergskanten för att titta ner för stupet på närmare 1000 meter, men tyvärr hade jag bara någon meter sikt. Det är ju lite av ett antiklimax att vandra och klättra i 14 timmar för att komma upp till högsta punkten och få njuta av omgivningen och då inte ens se handen framför sig. Detta måste jag igen!
Hur viktig var din utrustning?
- Självklart är utrustningen i sig viktig, men för mig är det ännu viktigare att ha utrustning som jag vet fungerar för mig själv. Kängor, ryggsäck, byxor, tröjor, skalplagg och till och med underkläder hade jag valt ut och testat i förväg på längre turer. Jag hade säkert kunnat kapa en hel del vikt om jag valt lättare utrustning, men jag värdesätter som sagt utrustning jag känner mig bekväm med.
Hur kände du dig efter sjunde bergstoppen på femte dagen?
- Även om de sju topparna individuellt inte är jättehöga, blir det ändå tillsammans med en och en tredjedels Mount Everest, så efter den sjunde toppen, var jag banne mig helt slut. I fem dagar hade jag pulsat i snö upp till midjan, fast besluten om att jag skulle fixa min utmaning även om självförtroendet ofta sa mig annat. Jag var överlycklig när jag äntligen stod på den sista toppen. Helt otroligt! När jag kom ner från Store Vengetind, som var sista toppen, var kroppen helt slut och överhettad, fick stoppa huvudet i en bäck för att kyla ner systemet.
Vad betydde det för dig att vinna Årets äventyr?
- Det som betydde mest för mig var att det fanns någon mer än jag själv som tyckte det här var en bra idé! Sedan blev det naturligtvis också en extra press på mig själv att verkligen genomföra mina planer. Det var bra. För mig handlade äventyret aldrig om att göra något livsutmanande eller farligt. För en van klättrare är det här säkert en barnlek, men för mig blev det den perfekta utmaningen som blandade fysisk uthållighet med teknisk prövning. Jag är som bäst i sega uppförsbackar så det här var min grej rakt igenom.
Vad har du för utmaning på gång nu?
- Jag kom just hem från Mongoliet där jag rest tvärs genom landet från väst till öst för att uppleva deras nomadkultur. Nu ska jag smälta allt jag upplevt och förhoppningsvis väcker det nya drömmar.
Följ med Sofia Johansson på äventyr! Du hittar henne på Facebook ochInstagram @fjalldrottningen.
